Disa Duktig flyttar hemifrån

Det är dags för den tamaste av de vilda att åka.

Disa var den första jag fick kontakt med när jag besökte russen första gången. Hon var också den första jag sa skulle få följa med hem till oss.

Många promenader har det blivit i varierande terräng.

Det har gjort henne säker på foten och trygg i olika miljöer.

Nya kamrater har hon skaffat sig. Victoria var den första att "rida" henne.
Att bli ompysslad står högt på favoritlistan.

Hittills har hon alltid varit positiv till träning.
Det goda humöret hoppas jag hon behåller även när hon blir äldre.

Tillsammans med Knubben besökte hon ridhuset.
Hon hoppade några låga hinder utan problem.
Spännande och roligt tyckte Disa.


Svalka hovarna i sjön en ljum sommarkväll tilltalar också Disa.
Ännu har hon inte provat på simning.

Tidigt imorgonbitti är det dags för Disa att kliva på lastbilen som ska ta henne till familjen Almérus. På tisdag mittidan är hon framme.Hon kommer att vara sakensam.

---
Russflocken har nu krympt från sju individer till tre.
Vi har lärt oss massor av dessa vänliga små hästar under de två år vi haft dem.
Knubben, Mylta och Yra kommer att bli kvar hos oss som det ser ut nu.

----
En anledning till att bloggen startades var för att se hur individerna i ponnygänget var och hur de skulle utvecklas. Vi ville för vår egen skull dokumentera hur det gick för våra "vildingar" och det vet vi nu så Russbloggen läggs härmed ner.


Tack alla som visat intresse och kommenterat under resans gång!

Midsommarafton

Ögonen höll på att trilla ut då Knubben upptäckte en långbent skönhet i en hage som aldrig funnits där förrut. Tyvärr för hans skull så hade hon eget herrsällskap. Moloket svansade han hemöver igen.

Fotosession

Vi skrittade ut en svängi tokblåsen idag, lite trav blev det också. Sökte oss mot skogen för lite lä och lyfta på benen träning. Herkules är fortfarande duktig. Lina och Harry skrittar jättefort så vi hamnar hela tiden på efterkälken. Lina bara flyter fram i terrängen det ser helfränt ut.
I slutet av turen skulle vi ta några bilder på mig och Herken. Resultatet syns ju ovan, han tyckte det var astråkigt att posera och var faktiskt lite trött.

Cykelträning och uteritter

Det är verkligen jätteskönt att Harry kan och vet vad han gör, tack vare en bra mästare att lära av. Alla våra hästar har nu fina sommarhovar. Eventuellt kanske Lina och Hekules skos eftersom de båda är rätt ömfotade.

Jag och Knubben har börjat cykelträna. Det är tokroligt och han är jätteduktig. Det är många som tittar när jag motionerar min "stövare" för han går nästan så om han får gå på insidan. Det är bara jag som har problem om jag måste styra cykeln med vänsterhanden, är visst inte så duktig på det. Funderar på att köpa en munkorg åt honom. Betet vi har är alldeles för bra. Flickorna håller sig däremot fina och lagom i hullet.

Säckade ut Yra igår. Hon tycker inte att det är en bra idé när jag gör utan hon kan själv. Lade filten över henne och lät henne gå. Hon ställde sig bara en liten bit bort och skakade, ruskade, slängde och stampade själv sen var det Ok. Hon har humör hon.

Disa åker söderut den 22a. Hon kommer till en toppenfamilj men jag kommer ändå att sakna henne. Hon var ju den första av russen som det gick att få kontakt med. Hon kommer att älska att få en egen matte som gillar bara henne.

Vi red ut igår. Herkules tycker att det är jätteroligt och han sköter sig så fint. Jag är glad för träningen vi gjort i ridhuset. Harry blir lite avis när vi kan galoppera brevid Linas travande. Jag antar att det är spring- och vinngener som slår igenom hos Herkules ibland för när Lina kommer upp bakifrån ökar han som bara den.

Lite spännande var det

Lina laddade, tvekade och tog tillslut ett jättehopp över surdiket. Jag förberedde mig på att unge och alerte Herkules skulle göra något liknande eftersom hans bakben trampade på lite extra precis sådär som en katt gör innan den tar språnget mot råttan den lurat på.

Jag gjorde mig redo. Ett rejält mantag och lättade med rumpan ur sadeln samtidigt som jag stadigt trampade ner hälarna. Hopprädd ni vet, men jag var redo för vårt första stora dikeshopp.

Han kände sig för lite på dikeskanten och liksom laddade, samlade mer energi i kroppen och jag kände att nu, nu hoppar han.......för att sen i sakta mak placera framhovarna nere på dikesbotten och dyka med huvudet mot en otroligt och ovanligt god grästuva och med bakbenen kvar på andra kanten.....gissa vem som höll på att åka kana över halsen bara för att hon var så förberedd på det gigantiska hoppet som bara uteblev sådär. Lite besviken är jag allt.

Annars hade vi en trevlig kalytetur. Lina går fram som ett ökenskepp och Herkules pinnar på det han kan bakefter.

En kväll med hästarna

Knubben som numera verkligen gör skäl för sitt namn gick lite back/intervallträning i lina.

Harry red Herkules en sväng medan jag promenerade Lina.

Det är så roligt att ha två storhästar hemma!


Lina fick sig ett kort longeringspass också.
Hon går fint bara hon lugnar sig och inte kan bäst själv.

Det är inte Linas melodi att bli myggmedelssprayad.

Hennes sista försök var ett nästintill regelrätt anfall.

Sen stod hon som en gammhäst.