Första utepromenaden

Yras första längre promenad utanför hennes födelsehage blev ikväll. Vi gick till betet där dom andra russen väntade. Hon tyckte att det var superspännande. De andra kände nog på sig att det var bete som väntade när vi ledde över dom. Disa kunde inte skritta utan bara taktade. Väl i hagen var till och med tant Najka tvungen att galoppera iväg mot horisonten trots magen. Grannen undrade om dom tyckte bäst om äpplen eller morötter för han skulle köpa gott åt dom till helgerna....det finns risk för att dom kommer att rulla fram inom en väldigt snar framtid. Nu känns det som sommar och dom kommer inte tillbaka till vinterhagen förrens sent i höst igen.

Herkules galoppen och sadeln

Herkules har börjat fattat galoppen nu. Inget toktravande utan fina fattningar, åtminstone åt vänsterhållet för vi har inte kommit riktigt till högern än. Ikväll gjorde han det första helvarvet någorlunda balanserad iallafall.
Sadelpremiär blev det också ikväll och han blev mycket upprörd eller snarare skitförbannad över det som fanns på ryggen. Högg mot flärparna på sadeln efter att ha utfört en mycket "fin" tvåtaktig skolgalopp runt mig. När inte det funkade så reste han en gång. Sen var det visst bra med det. Att det ska vara så stor skillnad på att ha sele och sadel.

Vilan är över igen

En björn har visat sig på odlingarna här i byn. Jag tror inte att den äter russ så jag är inte orolig för det utan det är hellre om vi råkar stöta på den på våra rundor.
Risken är nog minimal i det här fallet men efter att ha haft en björnskrämd häst tidigare så vet jag att just den biten inte är så rolig. Så hör ni någon som sjunger högt är det bara jag på russpromenad.

Knubben har nu börjat en arbetsperiod igen. Han har haft nästan en helt ledig månad eftersom han tydligt visade att jobb inte var så kul. Han ville verkligen inte bli fångad i hagen utan gick bara undan så då fick han ledigt. Nu kommer han och stoppar huvudet i grimman och tycker att det är roligt igen. Vi har en plan att han ska få släpa hem lite ved, men det är för surt där stockarna ligger än.

Disa har också haft semester och hon ska nu trimmas inför försäljning. Jag har lite seperationsångest faktiskt.

Förmiddagsluren

Vi försökte verka hovar efter frukosten. Det hela slutade med att Disa blev så trött att hon helt sonika gick ifrån oss och la sig på dynghögen. Strax därefter lutade allihopa ner sig. Hovarna får vi nog ta en annan dag. Det är rätt häftigt att krypa runt bland 7 snarkande russ.

Hemma igen

Den blev inte så långvarig vistelsen i det gröna. Inte var dom särskilt sugna på att följa med hem heller. Anledningen till att busarna kommer hem igen är den eventuella snö som ska komma i natt. Om så är fallet så känns det skönt att det finns vintertråd och lya.
Tänk om man kunde få gå på buvall i sommar med hästar och getter. Det hade varit roligt. Undra om det finns någon ledig någonstans?

Rapport

Hemlängtan har gått över och jag tror att busarna trivs rätt bra i sin nya hage.

Hemlängtan

Mylta trivs inte alls i sin nya gröna hage. Hon bara skriker och skriker och inte blir det bättre av att Najka och Lycko svarar henne på avstånd. Dom ser inte varandra, men hör varandra. Knubben, Disa och Elvira har ju också följt med till den nya hagen och dom hiar också av bara farten. Hemlängtan gjorde nog att alla fyra sprang som galningar tills svetten bröt ut.
Lilla Yra tror jag fick en akut depp eftersom alla barnvakter/lekkompisar bara försvann så där.
Så nu knatar hon runt och försöker verka lika intresserad av det gröna under hovarna som sin mor och mormor.
Har tittat till dom alla nu ikväll och de verkar som om de alla har lugnat sig. Knubben knatar runt först och har alla flickorna som trädda på ett snöre bakom sig. Hos damerna och Yra väntar dom nog fortfarande på att resten av flocken ska komma hem igen.

Årets första dopp

Mylta Modig och Elvira Lycklig Tveksamma först



Till sist var det ganska roligt.
Tack för sällskapet Bettan.

Herkules på gång

Jag har börjat satt lite fart på Herkules i dagarna. Vi har varit ute på ett par promenader för att liksom komma igång. Idag fick jag lov att påminna honom många gånger vart hans plats är liksom att avstyra vissa stövartendenser som blir lite jobbiga i längden. Det tog ett tag innan "kontakten" kom.
Unghästig är han förståss, och går dit han tittar. Hingstfasonerna har börjat avklinga och det känns skönt. Lite uppvisningssug och otålighet finns kvar men det ger sig väl snart.
Boxrenheten hade han ju gärna fått behållt. Undrar just varför valacker ska vara såna skitspridare?

Kliarstund