söndag 21 juni 2009

Disa Duktig flyttar hemifrån

Det är dags för den tamaste av de vilda att åka.
Disa var den första jag fick kontakt med när jag besökte russen första gången. Hon var också den första jag sa skulle få följa med hem till oss.
Många promenader har det blivit i varierande terräng.
Det har gjort henne säker på foten och trygg i olika miljöer.

Nya kamrater har hon skaffat sig. Victoria var den första att "rida" henne.
Att bli ompysslad står högt på favoritlistan.

Hittills har hon alltid varit positiv till träning.
Det goda humöret hoppas jag hon behåller även när hon blir äldre.

Tillsammans med Knubben besökte hon ridhuset.
Hon hoppade några låga hinder utan problem.
Spännande och roligt tyckte Disa.


Svalka hovarna i sjön en ljum sommarkväll tilltalar också Disa.
Ännu har hon inte provat på simning.

Tidigt imorgonbitti är det dags för Disa att kliva på lastbilen som ska ta henne till familjen Almérus. På tisdag mittidan är hon framme.Hon kommer att vara sakensam.

---
Russflocken har nu krympt från sju individer till tre.
Vi har lärt oss massor av dessa vänliga små hästar under de två år vi haft dem.
Knubben, Mylta och Yra kommer att bli kvar hos oss som det ser ut nu.

----
En anledning till att bloggen startades var för att se hur individerna i ponnygänget var och hur de skulle utvecklas. Vi ville för vår egen skull dokumentera hur det gick för våra "vildingar" och det vet vi nu så Russbloggen läggs härmed ner.


Tack alla som visat intresse och kommenterat under resans gång!







4 kommentarer:

Anonym sa...

Det har varit kul att följa era hästar men jag hoppas att du kan uppdatera någon gång vad ni hittar på. kram
Kicki

Anonym sa...

Usch, du skriver så jag gråter, fy va jobbbigt att skicka iväg så goa vänner i en lastbil. Jag vill inte byta med dig!
Så det är slut nu med möjligheten att kolla in sidan? Du har väl ursusen kvar!?
Jonsson

karin sa...

Sakensamt det är vad det blir när vi inte får följa dej/er och Russen längre. Vi tycker det varit så himla roligt och läst och tittat på och om ert liv med dessa underbara småprotter.
Vi tycker du lyckats fantastiskt med din lilla flock!! Vi beundrar din kunskap och din kärlek till djuren.
Kram från Ma o Pa.

camilla sa...

Mycket händer på två år,
hästar kommer, hästar går.

Via bloggen har fler än du anat,
på de vildaste russen spanat.

Trevlig och roligt,
spännande och tokigt

Men nu är sagan all
- vilket förfall!

Om hästarna vill vi dock läsa än
så vänligen behåll Ursusbloggen!