Tömkörning och ledträning

Elvira Lycklig snöbadar.

Mylta Modig ledtränas.

Äntligen har vi seriöst börjat med tömkörningen. Disa var först ut och hon var riktigt duktig. Det är ju så klart lite svårt att gå igång, hon blir lätt stående om det inte finns lite "draghjälp" i form av husse ett par meter framför. Dessutom är det ju så förbaskat halt under snön att hon har fullt sjå att bara "hålla i sig". Disa blir tjurig lite för lätt och lite för fort. Antagligen har jag mig själv att skylla som inte avslutar övningarna i tid. Det är som vanligt med andra ord, men det är ju så kul.
Knubben är vår lysande stjärna som fäller ut öronen och är så lätt och fin så länge han kan hålla nerverna i styr. Aningens överkänslig som vanligt. Selningen gick bra ända tills däckelgjorden skulle spännas, då var han bara tvungen att göra ett hopp uppåt. Det var mitt fel som trodde att istadigheten hade gått över eftersom han inte visat sådana tendenser på ett tag. Själva tömkörningen gick jättebra och han fattade fort. Vi körde mellan träden i hagen så det blev mycket svängande. Sen kom nästa svårighet när tömmarna skulle hängas tillbaka på selen. Han tycker att det är superläskigt och vänder snabbt runt för att se vad det är för svart vi är tänkt att lägga på hans rygg. Vi fick jobba lite på det innan han stod där han skulle.

Elvira och Mylta fick också träna idag. Elvira accepterar grimman och protesterar inte när man ska sätta på den. Dessutom så går hon att leda utan större protester från hennes sida. Hon ska nog få sin första promenad utanför hagen vilken dag som helst. Jag behöver bara sällskap.
Mylta tycker inte att grimman är så rolig än och ser inte vitsen med att ha den på sig, än mindre att dessutom få ett rep fastsatt under hakan. Mylta har lätt för att tänka bakåt och uppåt istället för framåt just nu.

Det är iallafall roligt att vi har börjat kommit en bit i utbildningen om än att det är mycket kvar.