Herkules på promenad

Vår första gemensamma promenad gick förbi Ulrikas stall, upp till Yvonne och nedför backen i sällskap med Bettan och två hundar.

Herkules skötte sig finfint förutom att han snackade lite mycket och högljutt och att han försökte mangla förbi mig en gång.
Det var också lite svårt att vara koncentrerad när vi knatade förbi hästhagarna och framförallt dom fina tjejerna i vår egen stallbacke.

Hemma igen fick han stå på gången ett tag vilket var jättesvårt ända tills jag fattade att han faktiskt var kissnödig, snabbt ut i hagen för jag ville inte ha något skvalande på gången.

Nafsandet har nästan försvunnit så nu är det bara lite "bulighet" kvar.

Jag är så glad över denna fina och trevliga häst. Vilken tur att han blev min.